Skolutredningen klar

I förra veckan presenterades så till slut Hörby kommuns skolutredning. I den har man sett över behovet av skolbyggnader under en period framöver och kommit fram till fyra olika scenarier. I ett av dem finns alla kommunens skolor kvar, men i tre av dem slås skolor samman. Det skulle i så fall innebära att De La Gardie skolan i Västerstad skulle flytta till Östraby.

Kommunen har utlovat att det ska bli god tid för medborgardialog innan beslut fattas. För att förbereda denna dialog har Askerödsbygdens Byförening redan tagit initiativ till att bjuda in övriga byföreningar till möte för att diskutera en gemensam hållning.

Information om skolutredningen finner du här.

Jonas

Askecupen bakom kulisserna

Det luktar bensin när jag går in i Lågehallarnas omklädningsrum. För första gången på två år är jag i färd att ta på mig Askeröds IF:s matchtröja och jag gör det eftersom klubben har problem att få ihop spelare till den egna inomhusturneringen Askecupen. Jag och några spelare till ser oss frågande omkring i förhoppning att få en förklaring till varför vi hamnat i bensinångor. Några av dem som redan bytt om berättar att det är Acke, klubbens materialförvaltare, som orsakat lukten genom att utan vetskap därom ha fyllt en ihålig dunk med bensin och lagt in den i bagaget tillsammans med matchkläderna. Lyckligtvis upptäcktes det hela snabbt och det är egentligen bara några få plagg som fått skvättar på sig. Acke brister ut i ett leende. Han börjar bli gammal men är fortfarande en stor tillgång för klubben, både för slitet han lägger ner och för att han alltid bjuder på sig själv. En underbar människa att ha med sig på träningar och matcher.

När jag blev tillfrågad att vara med i Askecupen blev jag glad av flera anledningar. Som obotlig nostalgiker, med stor önskan att återuppleva i stort sett allting som hände mig som barn, trivs jag med att emellanåt få umgås med magiken uppstår vid inomhuscuper. Som knatte deltog jag under många år i Team Sportia Cup, ett maffigt arrangemang i dagarna två med min moderklubb Värnamo Södra som arrangör. Redan dagarna innan, när föräldrarna skulle ställa hallen i ordning, var vi spelare på plats och såg det hela ta form. Vi kunde förväntansfullt lira lite boll, kasta oss på tjockmattorna och förtjust bevittna när kiosken fylldes med S-märken och Djungelvrål. Som 32-årig tvåbarnsfar har värsta förväntansfullheten försvunnit, men det är ändå något som brinner till djupt inom mig när jag spelar fotbollscup inomhus.

Men mest av allt blev jag glad för att cupen skulle ge mig en chans att på nära håll lära känna Askeröds IF bättre. Som nyinflyttad, innan jag halkade in i Byföreningens styrelse och omställningsinitiativ, spelade jag två säsonger med herrlaget men tog mig inte tiden att förstå föreningen. Kyavallen innebar träningar och matcher bredvid en vacker ekhage med kor men inte så mycket mer än så. Nu ville jag se mer. Hur mår Askeröds IF i tider då ungdomar väljer annat och landsbygden i allmänhet ger vika för utbud som finns i större städer? Vad betyder föreningen för de barn och vuxna som engagerar sig där? Och vilka är de, människorna som fortfarande håller liv i idrottslivet i vår lilla by? Det var frågor som dessa som gjorde att jag inte bara packade ner skorna och benskydden i väskan denna fredagskväll. Kameran och anteckningsblocket åkte också med.

Under första matchen mot Dalby märks det att jag är otränad. Tre squashmatcher har det blivit i träningsväg under 2016 och det är uppenbarligen för lite. Några gånger får jag bollen och bestämmer mig för att springa ifrån min motståndare – något som visar sig vara optimistiskt i överkant. Jag blir upphunnen, fråntagen bollen och dessutom yr eftersom mjölksyran sprutar i varje muskel. Mitt i en tilltrasslad situation där jag återigen förlorar bollen bestämmer jag mig för att jag måste träna mer under 2017. Det får bli nyårslöftet.

Efter matchen, som slutar 1-1 efter sen kvittering av Dalby, slår jag mig ner på läktaren för att samtala med Rolandh ”Rolle” Jönsson. Även han är av ett äldre garde och har precis som jag blivit tillfrågad att vara med i sista stund. Förutom att spela i cupen är han också Askeröds IF:s sportchef. Det är han som ordnar med träningsmatcher, försöker fixa nya spelare till klubben och dessutom håller i trådarna för den så uppskattade sommarfesten. Ganska snart märker jag att Rolles engagemang bottnar i grundläggande tankar om livet och samhället. Han berättar att han känner starkt för klubbar som finns i mindre byar på landet inte minst för att ungdomarna där ska kunna få utöva sin hobby där de bor. Många gånger behöver föräldrar till barn på landsbygden skjutsa till aktiviteter i större städer, något som kan vara slitsamt både för föräldrarna och barnen och som dessutom riskerar göra att vissa inte kan spela för att föräldrarna inte har råd att skjutsa flera dagar i veckan. Han är övertygad om att just fotbollen och gemenskapen där ger barn ett fint sammanhang att vistas i och även om han huvudsakligen arbetar med herrlaget försöker han se till att de vuxna spelarna, ungdomsspelarna och deras föräldrar har tillfällen att mötas och känna att man tillsammans utgör en förening. Som exempel nämner han sommarfesten där alla möts, umgås och arbetar tillsammans över åldersgränserna.

Rolle sportchef

Att prata med Rolle är visserligen alltid trevligt. Det är en ödmjuk man som alltid har ett leende över för dem han möter. Men det går inte undgå att han har en arbetsam roll som sportchef i lilla Askeröds IF. Inför året har ungdomslag behövts läggas ner på grund av för få spelare och det är många spelare som lämnar herrlaget också. Men han betonar samtidigt att det är en av sakerna som gör att han håller fast vid sitt engagemang. Landsbygden behöver det liv som fotbollsklubbar kan ge och ju mindre orten där klubben finns är, desto viktigare blir de insatserna som görs. Rolle trivs med att göra skillnad och det känner han att han gör i Askeröds IF.

Nackdelen med att försöka lära känna en förening samtidigt som en turnering pågår, en turnering där jag dessutom deltar, är förstås att spännande samtal måste avbrytas i förtid. Önneköp står för motståndet i vår nästa match och jag och Rolle får resa oss från läktaren och ta oss neråt planen. Själv bestämmer jag mig för att sluta försöka springa ifrån motståndare (det är ju ändå lönlöst) och istället försöka få passningsspelet att fungera. Och faktum är att det går bättre, både för mig och laget. Prestigemötet slutar med 1-0 vinst.

I väntan på nästa match stöter jag ihop med Acke, materialförvaltaren, i Lågehallarnas tambur. Han luktar inte bensin längre och är som vanligt hjärtlig att språka med. Han berättar att han började att hjälpa till med att tvätta kläder i föreningen i samband med sin förtidspensionering 2003. Sedan har det blivit en hel del mer att göra med åren. Som uppvuxen i Söderskog är han väl bekant med föreningen och han framhåller att den betyder mycket både för honom och för byn. För egen del tänker han hålla på så länge han kan, inte minst eftersom han lär känna så många människor och att han upplever så fin kontakt med spelarna. Men det märks att Acke också gör det för att det faller honom helt naturligt; en gör vad en kan för sitt lokalsamhälle, något annat vore otänkbart.

Ju längre turneringen pågår, desto mer framgår det att Askeröds sent ihopsamlade gäng blir alltmer samspelt. Förutom en plump i protokollet med förlust mot Stehag går det bra. Efter sista matchen, som vinns med 1-0 mot Löberöd, står det klart att vi slutar tvåa. Riktigt bra för ett gäng som inte tränat inomhus och där några inte ens spelat med varandra förut.

När prisutdelningen är slut och publiken gått hem dröjer jag mig kvar tillsammans med laget och ett gäng föräldrar till barn i föreningen. Turneringen har pågått hela veckan med olika åldersklasser varje dag, men nu är den slut. Det ska städas och ställas i ordning. Medan vi städar samtalar jag med Gustav Hansson, en av två personer som har tagit mest ansvar för att genomföra cupen. Gustav är bara 21 år men har inte kunnat spela på länge på grund av en knäskada. Då passar han på att göra andra insatser för klubben. Han berättar att han gör det för att ge tillbaka till föreningen efter att ha fått så mycket i så många år. Han provade visserligen att spela i Hörby FF två säsonger men det stärkte snarare hans intryck av Askeröds IF som en härlig förening där sammanhållningen och kamratskapet är viktigare än någonting annat.

Gustav ser glad ut redan minuten innan han får biobiljetter

Samtalet avbryts av en oväntad prisutdelning där just Gustav och Lars-Göran ”Larsing” Larsson, de två som arbetat mest med arrangemanget kring Askecupen, tilldelas en gåva. De ännu kvarvarande, ett tiotal föräldrar och spelare, applåderar de båda medan de glatt överraskade betraktar sina presenter. Jag passar på att samtala även med Larsing som förutom att arrangera cup också är ledare för Askeröds tioåriga pojkar. Han var med redan får många år sedan när Askeröds damlag firade stora triumfer. Då var han också ungdomsledare och såg till att slussa ungdomarna vidare till damlaget. När han sedan själv fick barn så avslutade han sitt engagemang ett par år tills sonen Nils blev så gammal att han ville spela. Då kom Larsing tillbaka som ledare för laget där Nils spelar, något han trivs stort med eftersom det är ett bra sätt att umgås med Nils och samtidigt ett sätt att bidra till föreningslivet.

Larsing blev också glad för sin present

Medan jag samtalar med Larsing närmar sig så sakteliga en kvinna med kvast. Bakom henne uppenbarar sig återigen läktarrad 8 efter att tidigare varit begravd i godispapper och lotter. När hon kommer fram visar det sig att hon heter Katarina Larsson och i vanliga fall mest förknippas med klubbens så kallade Sövdeläger som sker varje år. Själv har jag bara hört talas om det i förbifarten och jag ber Katarina, som har ansvarat för lägret under flera år, förklara närmre. Sedan 40 år tillbaka intas Sövde under helgen efter midsommar av ungdomar från Askeröd och deras föräldrar. De yngsta bor i ett av två stora tält tillsammans med sina föräldrar medan de äldre barnen har eget tält. Dagarna är fulla av aktiviteter där barnen delas in i lag och gör olika sporter och lekar. Rekordet för antalet deltagare på lägret är 127 stycken, men dessvärre är kurvan dalande. Ett år deltog enbart 27 barn. År 2016 deltog 58 stycken, men då var några av dem från Önneköps IF. Katarina tror att det dalande antalet deltagare helt enkelt beror på att det finns så många andra saker som barn gör nuförtiden. Och eftersom vuxna företrädesvis engagerar sig i de saker som de egna barnen gör kan det vara svårt att också hitta tillräckligt med vuxna. Hennes eget engagemang har varat länge, men nu ser det ut som att hennes son kommer byta lag när hans egen åldersgrupp försvinner från Askeröds IF. I så fall kommer hon stötta honom i det och engagera sig där han väljer att spela istället. Men hon framhåller till sist ändå allt det fina hon har varit med om under åren, inte minst kontakten med andra föräldrar under Sövdelägret.

Katarina med kontroll både över sopkvast och Sövdeläger

Jag tackar Katarina som får fortsätta sopa läktarrad 8. Klockan har blivit mycket och de sista sakerna är på väg att packas ihop. Jag tar avsked av dem som fortfarande städar och beger mig hemåt efter en fin kväll där jag både har fått uppleva nostalgiska känslor och lärt känna Askeröds IF bättre. Fortfarande finns mycket att lära – det finns ju en styrelse att samtala med, jag kan besöka ungdomsträningar, ta med mig anteckningsblock till sommarens loppis eller gästa Sövdelägret – men det känns iallafall fint att under pågående cup fått stifta bekantskap med några av dem som bär föreningen framåt. När jag lämnar Lågehallarna kvällen före nyårsafton tänker jag att jag ska skriva mer om Askeröds IF under året. Det får bli mitt andra nyårslöfte.

 

/Jonas

Yvonne håller må-bra kurs i Askeröd!

På eget initiativ kommer Yvonne Hammer, som bor i bygden, att erbjuda en må-bra kurs i Askeröd (läs om kursen på Byföreningens hemsida). För att få veta mer passade jag på att intervjua Yvonne inför kursen:

 

– Hur kom du på idén om att hålla en må-bra kurs i Askeröd?

– Många kör dagligen p. g. a. arbetet till en annan ort, och jag tänkte att det kunde vara skönt att slippa körningen för att gå en kurs man är intresserad av. De flesta kurser finns bara på de större orterna, t ex Hörby, Lund och Eslöv. Dessutom kan det vara ett tillfälle för ortsborna att lära känna varandra lite närmare.

 

– När och varför började du intressera dig för frågor som rör avslappning och hälsa?

– Mitt intresse började med yoga och meditation för många år sedan. När jag läste traditionella texter om yoga och meditation förstod jag inte vad de pratade om eftersom de är skrivna med ett allegoriskt språk. Jag började själv med yoga och meditation och upptäckte att de hade en välgörande effekt på mig. Då började jag ställa frågor om hur dessa metoder verkar. Några av dessa frågor försökte jag senare belysa i mitt avhandlingsarbete som handlar om hur meditation påverkar oss och kan göra att vi mår bättre. Jag intresserade mig speciellt för påverkningen meditation-andningen-hjärnan.

 

– Hur har du arbetat med dessa frågor tidigare?

– I mitt avhandlingsarbete och i min egen meditation och yoga, men jag har inte hållit kurser. Jag har övat mig på vänner.

 

– Förklara varför andningsteknik, meditation och liknande övningar kan få oss att må bättre!

– Många människor idag är uppe i varv och hinner inte varva ner. Dessutom har man funnit att man själv måste göra en insats för att aktivera kroppens avslappningssystem när man är mycket uppe i varv, det räcker inte att sitta i TV-soffan på kvällen.  Naturen har ordnat det så finurligt att vi har ett enkelt verktyg till hands för att aktivera avslappningssystemet, nämligen andningen.

 

– Till vilka vänder sig kursen?

Kursen vänder sig till alla som är nyfikna på och vill prova på andningsövningar och meditationsövningar, till dem som känner sig stressade och har svårt att koppla av, till dem som har enkla besvär som huvudvärk eller sömnproblem och dylikt.

 

Med det tackar vi Yvonne och ser fram emot en spännande kurs!

 

/ Jonas

En spaning utmed väg 13

I Sveriges Radios program Spanarna i P1 får lyssnaren en gång i veckan ta del av så kallade spaningar. Det som sker är att en panel, inte sällan med profiler som Jonas Hallberg och Göran Everdahl i spetsen, får berätta om fenomen de ser omkring sig i världen och hur de tror att dessa fenomen kommer påverka framtiden. Ofta är det underhållande att lyssna, inte minst för att det finns ett ganska stort mått av allvar i profetiorna. Det blir liksom kul och intressant på samma gång.

Om det är kul och intressant vet jag inte, men när jag i helgen firade fars dag med att resa utmed riksväg 13 till Klippan och tillbaka formade jag en egen spaning. En som i allra högsta grad skulle kunna beröra oss som bor i Askerödsbygden. Målet för resan var Klippans yllefabriks fabriksförsäljning som nära vänner länge har hävdat är en fröjd att besöka. Medan vännerna främst framhöll produkterna som det viktiga i sammanhanget (dvs. filtar, grytlappar, garn och så vidare) var jag mest intresserad av själva produktionen. Var det verkligen så att produkterna tillverkades i Klippan? Tanken var hisnande. I en samtid där i stort sett ingenting märks Made in Sweden kändes det nära på otroligt att det skulle finnas en yllefabrik i Klippan.

Men när vi väl parkerat vid fabriksförsäljningen visade det sig snart att inte ens Klippan klarat sig ifrån globaliseringens krafter. Visserligen står fabriken fortfarande där den stod när den faktiskt var igång. Och den är fortfarande riktigt tjusig, med sin robusta tegelfasad. Men produktionen, den blev man tvungen att flytta på 90-talet när man plötsligt inte längre kunde vara konkurrenskraftiga. Först hamnade en del produktion i Finland och Norge, innan man fann en tillverkare i Lettland där produkterna numera tillverkas. Kvar finns byggnaden, huvudkontoret och den vackra fabriksförsäljningen som  verkligen är väl värd ett besök.

På vägen hem började jag fundera på de krafter som gjort att i stort sett all tillverkning i Sverige och många andra länder försvunnit. Tankarna vandrade från politik såsom frihandelsavtal och andra överenskommelser länder emellan, till nyttjande av arbetare i låglöneländer och vidare till miljöaspekter där det ofta faller sig så att de länder med ”sämst” miljölagstiftning kan producera saker billigare. Men en sak föreföll stå ut mer än annat, nämligen att distans inte längre spelar någon roll. Förr i världen, t ex när yllefabriken startades 1879, skulle det framstå som makalöst ineffektivt om man skulle tillverka filtar långt bort och sedan frakta dem till Klippan. Och likadant är det med mängder av saker vi omger oss med. Det som möjliggör denna annorlunda världsordning, med produktion och konsumtion förskjutna till helt olika delar av planeten, är att det finns tillräckligt med billig energi för transporter. Just den energi vi idag får från fossila bränslen.

Frågan är dock vad som skulle hända med vår värld om vi faktiskt började prissätta fossila bränslen på ett rimligt sätt. Om vi t ex lät de kostnader som förväntas uppstå till följd av den globala uppvärmningen och andra miljöproblem reflekteras i priset på fossila bränslen. Eller om vi för en stund ägnade oss åt tanken att fossila bränslen är en ändlig resurs som vi skulle göra bäst i att vänja oss av med. Hur skulle våra samhällen förändras då?

Ironiskt nog behövde vi tanka på vägen hem. Vi stannade i Röstånga och jag gav mig ut för att titta på samhället som jag hade hört så mycket om. Mitt emot bensinmacken finns där (precis som i Askeröd) ett gammalt stationshus. Efter att detta övergavs och rälsen drogs bort har där funnits en del verksamheter, men riktig charm fick huset inte förrän byborna i Röstånga bestämde sig för att man ville ha en restaurang. Tillsammans lyckades man, några hundra invånare, köpa huset varpå man började hyra ut det till en krögare. Där hålls nu öppet fyra kvällar i veckan och det är välbesökt både av besökare utifrån och lokala invånare (och det är ju inte så konstigt; de äger ju lokalen så det gynnar ju bara dem om krögarens verksamhet fungerar!). Fiffigt nog har lokalen också källare som kan användas till exempel för spelningar, något som ytterligare förbättrar krögarens möjlighet att få lönsamhet.

Ett stenkast ifrån stationen, invid en gammal kvarndamm, hittar man också bevis på Röstångabornas iver att skapa en trevlig by. Där har man inrett vad som ser ut som en väldigt liten maskinlokal som en konsthall, en hall som används kontinuerligt och som erbjuder en möjlighet att få kultur till byn.

Bland mycket annat som kan nämnas om Röstånga finns där en gemensamt inköpt fruktpress som alla med andel kan låna hem vid lämplig tidpunkt på året. Där finns en minibuss att låna vid behov. Där finns ett gemensamt företag (Röstånga Utveckling AB) som underlättar när man gör gemensamma satsningar. Och när man vill kämpa för att få till en cykelväg, då ser man till att gå man ur huse på en cykelmanifestation för att lyfta frågan på kommunens dagordning.

Det var när vi lämnade Röstånga som min spaning formades. Nämligen att den bästa insatsen för miljön, såväl som det bästa sättet att förbereda sig för en oundviklig höjning av kostnaden för fossila bränslen, är att förbereda sitt lokalsamhälle. Produktionen och konsumtionen kommer en dag åter att hamna på samma plats. Grannar och vänner kommer att bli betydligt viktigare i livet än vad de verkar just nu. Och när man ser på den process som rullar fram i Röstånga känns det som att den gemensamma resan till framtidens lokalsamhällen kan vara både inspirerande och rolig. Vad som händer där härnäst kommer bli roligt att följa. Liksom om det kanske till och med blir så att Klippans yllefabrik en dag åter kommer fyllas med produktion till den egna fabriksförsäljningen.

Är Askeröd värt att synas?

I förra veckan hade vi i byn besök av en journalist från Skånska Dagbladet. Hon hade hört talas om att det händer spännande saker och kom för att göra ett reportage. Ända sedan dess har jag funderat på om journalisten verkligen fick ut något särskilt. Vad har vi att visa upp som hon inte kunde ha hittat i någon annan skånsk by? Varför åkte hon inte bara till Röstånga, Södra Rörum eller Sösdala där bylivet sprudlar av intressanta initiativ?

Medan jag funderade på dessa frågor kom jag att tänka på Mandelmanns trädgårdar, den så härliga gård som har byggts upp av Gustaf och Marie Mandelmann i Rörum på Österlen. När jag var där första gången, året var 2014, hänfördes jag av dess skönhet och upptäckte att alla andra besökare upplevde detsamma. Mitt ibland bökande grisar, värpande höns, växthus, vattendrag och färgsprakande planteringar fick vi uppleva det hållbara i praktiken. Vi kunde känna dess dofter, känna och se det. Det var en av de mest inspirerande stunderna i mitt liv.

Bilden: Jag och den inte riktigt ett år gamla Oliver njuter på Mandelmanns trädgårdar.

Sedan dess har Mandelmanns trädgårdar blivit ännu mer kända än de var då. Deras trädgård har varit ämne för trädgårdsprogram på SVT och besökare fortsätter att fylla deras trädgård varje säsong. Men det som är spännande är ju att resan fram till idag har pågått länge för makarna Mandelmann. När de flyttade dit i slutet av 90-talet var varken jag eller någon annan på besök. Och inget reportageteam från SVT heller. Men det fanns en potential på gården som de hade köpt. Det fanns människor beredda att arbeta för att förverkliga den potentialen. Och nu i efterhand är vi nog många som hade velat resa bakåt i tiden för att kunna följa Mandelmanns resa från början.

Kanske är det just i ett inledningsskede som vår by Askeröd befinner sig just nu. En sällsynt vacker och välbevarad by där människor under många år upprätthållit välfungerande föreningar och gemenskaper där det nu finns flera som vill utveckla byn ytterligare med utgångspunkt i allt ifrån miljötänkande till gemenskap och hälsa. Vi har ett nystartat omställningsinitiativ där invånare försöker forma projekt för att förbereda bygden för en framtid med mindre tillgång till fossila bränslen. Vi har en byförening som bygger vidare på lång tradition gemenskapsbygge i byn. Vi har en idrottförening som erbjuder unga möjlighet till fotbollsspel och umgänge och där man också försöker få till en konstgräsplan för att kunna ha verksamhet året runt. Och, inte minst, har vi enskilda invånare som ställer upp i allt ifrån brandkår till att genomföra enskilda insatser till gagn för alla.

Tillsammans kan vi göra byn till ett föredöme både när det gäller hållbarhet och när det gäller en meningsfull social vardag. Och om 20 år kanske det kommer besökare hit som önskar att de var här just nu, så att de hade kunnat följa vår resa från början.

 

 

Nu har vi god insyn till Stationsparken

Ni som under sommaren passerat genom Askeröds by kanske har lagt märke till att bokhäcken som omgärdar Stationsparken har fått ett nytt utseende. Som ni kan se på bilderna så har den klippts ner en del, gjorts smalare och även fått en del urklippningar i form av halvcirklar som placerats in mellan träden. Anledningen till att detta gjorts är att det både under förra årets visionsdag om Stationsparken och under vårens byvandring mer representanter från Hörby kommun framkommit önskemål om att få mer insyn in i parken. Genom häckens nya utseende blir det nu möjligt att se när det pågår aktiviteter i parken och det gör det också enklare att förstå att det är en park för allmänheten. Dessutom har klippningen gjort att trafiksituationen blivit säkrare eftersom sikten vid kurvorna i anslutning till Stationsparken inte längre är skymd.

 

Som så ofta när bra saker sker i bygden så är det enskilda personer som stått för ideellt arbete och berömvärda insatser. I detta fall är det Sigurd Nilsson som både skött kontakterna med Hörby kommun om att få tillstånd att klippa häcken och genomfört själva arbetet. Vid genomförandet fick han även god hjälp av sina grannar, allra främst Gunnar Olsson som tillsammans med Sigurd utförde ett omfattande arbete på bara några dagar samt familjen Snygg som idogt forslade häckresterna till den egna komposten. Sigurd har vid kontakterna också fått Hörby kommun att utlova att nya rosor av sorten Chinatown (som också var den sort som ursprungligen fanns på platsen) ska planteras vid busskuren i anslutning till parken.

 

Från byföreningens sida ser vi förstås väldigt positivt på initiativ såsom det Sigurd nu tagit och vi vill gärna verka för att göra det enkelt för människor i byn att göra en insats för bygden. Nästa steg beträffande Stationsparken blir nu att arbeta vidare med de idéer som finns, bland annat med tydligt skyltning och skärmtak, så att Stationsparken och intillliggande lekplats blir en naturlig plats för gemenskap i byn!

 

På bilderna ser ni hur häcken nu är klippt på ett sätt som gör det enklare för trafikanter att se (uppe till vänster). Det finns nu urklippningar i häcken som gör det möjligt att se in i parken (uppe till höger). Nederst ser vi också en gammal fin bild från 1990 som visar hur platsen såg ut efter att järnvägen försvann.

Kommunen på besök

Kvällen den 26 maj kom tjänstemän och politiker från Hörby kommun till Askeröd där man, förutom att njuta av en vandring genom den vackra bykärnan under klarblå himmel, fick träffa många av byns invånare och lyssna till deras tankar och önskemål.

 

Samlad trupp genom byn

Ordföranden försöker verka påläst

 

De frågor som främst togs upp kan delas upp i ett par områden. Det första handlade om trafiken och vägarna. Om vi börjar med Askeröd så upplever många invånare att bilister ofta kör för fort, något som förstås är beklagligt på en smal bygata där det är dålig sikt på flera platser. Några föräldrar vågar därför inte släppa iväg sina barn till lekplatsen eller fotbollsplanen själva. Eventuella åtgärder diskuterades, exempelvis farthinder eller skyltar som talar om för bilisten att den kör för fort.

 

Snäppet värre än Askeröd verkar dock trafiksituationen vara på vägen som går genom Dala. Där är det som bekant inte 40 km/h som gäller utan 70 km/h, men många bilister kör betydligt fortare än så. Invånare i Dala berättade om att man inte vågar gå eller cykla på vägen och att vägen blir som en barriär om man skulle ge sig på ett försök att träffa grannar. Förr i tiden var hastighetsbegränsningen lägre och invånarna efterlyser det igen. I samband med detta lyftes också att skötseln av vägen kan förbättras samt att man bör kämpa för att bevara den allé som finns mellan väg 13 och Västerstad.

 

Ett annat område som togs upp handlade om Askeröds platser för gemenskap. Askeröds IF:s Börje Thuresson fanns på plats för att informera om den planerade konstgräsplanen, men hann inte komma till tals innan han var tvungen att åka. Dock hann han med att berätta om det för berörda tjänstemän och alla närvarande på byvandringen fick också höra kort om planerna. En hel del tid ägnades också åt Stationsparken och den där intill liggande lekplatsen. Byföreningen berättade om den visionsdag man hade förra året där man bland annat kom fram till att parken skulle förbättras om det blev tydligare skyltning och entré och om det tillkom ett tak där man kan ta skydd vid dålig väderlek. Lekplatsen skulle i sin tur bli bättre av att tillägnas en barngunga och rent allmänt av att den gjordes mer spännande och barnvänlig. Förslag framkom även om att man kan föra upp ett par styrketräningsmaskiner för byns äldre som därmed kan få möjlighet att motionera.

 

 

Ytterligare ett område handlade om samarbete. Detta var något som byföreningen särskilt efterlyste efter som man upplever att det finns både kompetens och engagemang i byn men att dessa saker skulle kunna träda fram ännu mer genom kontinuerlig dialog med kommunen och genom att stärka medborgarinflytandet. Förhoppningsvis kan en sådan dialog leda till en win-win situation där kommunen på olika sätt kan ge incitament till bygdens invånare att bidra till lokalsamhället samtidigt som invånarna genom sitt ökade engagemang bidrar till att skapa en inkluderande och attraktiv bygd att bo i.

 

Frågor togs också upp om Räddningstjänsten där viss oro bland bygdens invånare finns för dess framtid. Att bygdens rökdykare inte har erbjudits utbildning trots att utbildning har getts till brandmän i Hörby sågs som ett tecken att Askeröds räddningstjänst kanske är i fara. Räddningsledaren på kommunen tillbakavisade dock detta och menade tvärtom att man ser Askeröds räddningstjänst som viktig och att det inte finns hot mot dess framtid.

 

Ytterligare ämnen handlade om kommunikationer där många invånare efterlyste att bussen mellan Östraby och Löberöd ska komma igång igen. Denna buss är många gånger helt avgörande för om våra ungdomar som reser till skolor i Eslöv och Lund ska få en ok tillvaro eller om de ska behöva åka en lång och tidskrävande omväg via Hörby tätort. Även cykelvägar betonades som betydelsefulla, både till Västerstad där skolan för de minsta finns och till Löberöd där det finns en del samhällsservice och där man kan ta en buss mot Eslöv och Lund.

 

Precis som man kanske kan vänta sig så fick inte många av dessa frågor och önskemål svar direkt. De löften som gavs från kommunens representanter var att man tar med sig invånarnas åsikter och att man kommer undersöka om det finns insatser som är lämpliga och möjliga. Låt oss hoppas att dialogen fortsätter och att vi tillsammans – både invånare i Askerödsbygden och politiker och tjänstemän i Hörby kommun – kan finna vägar att arbeta för en trivsam och bra fungerande bygd.

 

Stort tack till alla som närvarade och som gjorde dagen möjlig. Tack också till Lotta Berséus och Sigurd Nilsson som bidragit med bilder.

 

Jonas

 

Ps. Mellan varven var jag lite upptagen först med att fixa fika och sedan att äta den så jag kan ha missat en del som togs upp. Om något viktigt saknas så lägg gärna till det i kommentarsfältet!

 

Kvällspromenad på Brorstorps Fälad

Tack vare ett trevligt initiativ av Alve Andersson hade vi i bygden möjlighet att få en guidad promenad över Brorstorps fälad på kvällen den 24 maj. Jag hade själv inte möjlighet att delta (min två och ett halvt-åriga son skrattade oförstående åt mig när jag föreslog en promenad istället för att ta på pyjamasen) men efteråt berättade Alve att det blev tio stycken som deltog och att åldern på de närvarande gick från 2 år till en bit över 80. Alve hälsar att han hoppas det blir starten på en tradition.

Medverkade på promenaden gjorde Sigurd och Gun Nilsson som frikostigt delar med sig av foton från promenaden:

Majestätiskt träd

Blomster i full prakt

Vackra ängar

Guide i arbete

 

Tack Alve för initiativet och Sigurd för fotona!

/ Jonas

Konstgräsplan i Askeröd?

För ett par dagar sedan fick många i Askerödstrakten ett utskick från Askeröds IF. I utskicket informerade klubben att man har för avsikt att anlägga en konstgräsplan i anslutning till de befintliga planerna. Man berättade då också att Askerödsbygdens byförening informerats och att vi är positiva till projektet.

 

Eftersom AIF nu gått ut med information till byns invånare vill vi i byföreningens styrelse också utveckla vår syn på det planerade projektet. Precis som klubben själv framhåller skulle en konstgräsplan ge klart förbättrade förutsättningar för alla som spelar fotboll i Askeröd, inte minst ungdomarna. Istället för att behöva åka till Hörbys konstgräsplan för att träna, ofta på sena kvällstider, skulle barn och unga kunna ägna sig åt sin fotboll nära hemmet även under vinter och vår. Kanske gör tillgängligheten också att fler unga väljer att börja spela fotboll, något vi ser som mycket positivt. Att skapa platser där gemenskap uppstår naturligt och där man samtidigt främjar hälsa är inte lätt – men fotbollsföreningar såsom Askeröds IF och många andra i vårt land lyckas väl med just det. Vi i byföreningens styrelse hoppas och tror därför att en konstgräsplan under lång tid framöver kan bidra till en meningsfull och hälsosam tillvaro för bygdens unga.

 

Men förutom att vi i grunden är positiva till projektet ser vi i byföreningen också potential att göra lite mer av det. Det beror på vår upplevelse att många i byn är intresserade av att kunna motionera och leva hälsosamt nära hemmet, men att man inte kan få utlopp för det om man inte spelar fotboll. Efter ett internt styrelsemöte har vi därför bett om att få inleda en dialog med AIF om huruvida det finns möjlighet att i samband med bygget av konstgräsplanen kunna förbereda också för annan typ av idrottsutövande. Det skulle i så fall t ex kunna handla om saker som en kortare motionsslinga som sträcker sig omkring idrottsplatsen och byn eller gemensamma redskap för styrketräning. Även andra förslag skulle förstås kunna bli aktuella utefter vad byns invånare är intresserade av. Ännu vet vi inte om något av detta är möjligt i samband med detta projekt, det får dialogen utvisa. Vi vill poängtera att vår avsikt inte alls är att bromsa upp eller omforma fotbollsklubbens ambitioner utan snarare att tillföra mervärde till det redan planerade projektet.

 

Givetvis är vi medvetna om att flera i byn, särskilt de som bor närmast idrottsplatsen, kan ha många frågor och åsikter kring det planerade projektet. Ni som har frågor och åsikter som rör information om konstgräsplanen och fotbollsklubbens verksamhet kan med fördel vända er till AIF och Börje Thuresson som har telefonnummer 0760270340. Om ni vill vända er till oss i byföreningen kan ni göra det antingen på mail jonas.wilson(at)live.se eller till Jonas telefon på 0709305929.

 

Passande nog kan ni också, eftersom det här är en blogg, skriva kommentarer om ni vill säga något som ska nå även andra läsare. Välkomna med er åsikt!

 

/Jonas

Växtauktion i sommarvärme

Vissa saker ser man fram emot mer än andra. För mig är varje tillfälle då jag får chans att lyssna till Louise Lundbergs informativa utläggningar om växter och skötselråd utmärkta exempel. Trots att jag gått i skola och universitet under mängder av år är det ju inte så att jag träffat en uppsjö av pedagoger som får allt att låta självklart och enkelt. Det vanligaste har snarare varit att det låter invecklat och svårt. Men just Louise har de gånger jag lyssnat till henne gjort klarhet till sitt signum och profilerat sig som en av Askerödsbygdens största resurser när det gäller kunskaper om växter, självhushållning och hållbarhet.

Då förstår ni såklart min besvikelse när det stod klart att jag skulle missa vårens växtauktion. Förklaringen ligger i det andra barn som väntar att få åka till BB för att bringa tillökning och stor glädje i min familj. I takt med att veckorna flugit fram har faderskänslorna vuxit sig starka varpå jag alltmer styrts av instinkten att ställa saker färdigt till den lille. Detta innebär bland annat att jag givit mig i kast med byggnadsprojekt som ska bli färdigt illa kvickt och som ska utmynna i nya rum till barnen såväl som för eventuella gäster. Så när min kära fästmö med den runda magen skulle bege sig till växtauktionen och Louises härliga utläggningar så fick jag snällt stanna hemma och bygga. Man får ta varje minut som står till buds.

(En blivande tvåbarnsfar med såg och brädor).

Nå, nog om mig. Enligt fästmön min var växtauktionen just så trevlig och informativ som man hade kunnat hoppas, dock med färre deltagare än det var under förra året. Omkring tio personer deltog. En skillnad från tidigare år var att man tillsammans före auktionen kom överens om vad pengarna från försäljningen ska gå till. Beslutet blev att i mars nästa år anordna en korgflätningskurs som ska erbjudas de som närvarade på auktionen och andra i mån av plats. Första kursen är utegrejor som levande pilestaket, kompostbehållare och bönstöd. Om det finns möjlighet kan det även bli fortsättning där det kan handla om korgar också, mycket beroende på om det kommer finnas tillräckligt med material.

För en som inte kom på auktionen är det bara att lyfta på hatten – ett mycket trevligt sätt att förvalta pengarna på! Dessutom väldigt intressant på så sätt att pengarna som spenderades lokalt, i bygden, under auktionen också stannar i bygden och gör nytta igen i form av en kurs. Det får mig att tänka på vad ekonomer brukar kalla för LM3 (Local multiplier 3) och som handlar om hur mycket mer värde man får ut av en viss summa pengar lokalt om man så långt som möjligt lyckas återanvända den lokalt. Men en längre diskussion om det får komma i ett senare inlägg…